Stativet har äntligen anlänt
Nu har jag äntligen fått hem mitt stativ som jag så länge har längtat efter!
Detta innebär ju, som jag nämnt i något tidigare inlägg, att jag kommer få mycket stadigare och bättre bilder. Jag har ännu inte hunnit använda det utan bara packat upp det men jag hoppas att jag kan gå ut och fotografera så snart som möjligt. 

Känns som att jag har allt just nu för att få perfekta bilder och det känns verkligen superbra. Nu när vintern kommit så innebär det ju också mycket norrsken. Detta hoppas jag kunna fotografera. 

Oturligt nog fick jag även dåliga besked idag. Pga att jag var till läkaren i tisdags och fick beskedet att mitt öra var skadat så blev söndagsridningen inställd. Jag och mamma åker alltså inte iväg imorgon för att rida islandshästar. Jag ogillar dock att hon berättade för mig att hon hade avbokat det först nu, kvällen innan. Nästan som i sista sekunden. Jag som verkligen hade sett fram emot det här också. Men hon gjorde avbokningen samma dag som jag fick beskedet om örat, bara det att hon glömde bort att berätta det för mig. Sånt som händer antar jag. Speciellt om man har mycket att göra. Så jag kommer alltså få vänta ännu en vecka på ridningen eftersom hon hade bokat om den till nästa söndag istället. 
ღ Johanna
Nu är det bestämt
På söndag åker jag och mamma iväg på en liten resa för att rida islandshästar!
Känns så himla kul att jag äntligen ska få göra det igen. Senast jag höll på med isisar var 2014 tror jag. Jag var medryttare på en svart islänning på 145cm i mankhöjd. Han var riktigt fin men otroligt jobbig att hantera vissa gånger eftersom han hade en otroligt stark vilja och det kändes nästan som att han hellre var osams med sin ryttare än sams. Men jag tyckte om honom ändå för när han väl var med på mina idéer så var han en riktigt fin kille att hänga med. Jag har så många fina minnen från den tiden. Bland annat att vi drog ut mitt i sommarnatten och doppade hovarna. Jag red barbacka i endast pyjamasbyxor och en t-shirt under min varma, turkosa jacka. 

Jag tycker islandshästar är den perfekta hästrasen att äga. Den är inte så stor och den tål all slags väder och terräng. För mig ser jag dom nästan som hundar som man kan rida på. Just för att dom inte är så stora så kan man lätt hoppa av och upp när man än känner för det då man är ute. Dom är även väldigt lugna och stabila i psyket. Men även väldigt bestämda med vad dom vill och inte vill. Sen upplevde jag som medryttare på den där islänningen att dom är otroligt lättlärda eftersom jag lärde honom en del tricks. Riktigt rolig häst att jobba med när han väl ville vara mig till lags som sagt. Så jag ser verkligen fram emot den kommande dagen som jag ska få tölta och vara ute i vildmarken tillsammans med min mamma uppe på hästryggen igen!

Fotograf: Niklas Hjelm
ღ Johanna